En lång dag
Var uppe sent igår och vaknade tidigt idag, hes som sjutton. Vilket var rätt underhållande när jag spelade med Dean & gänget. De tyckte alla jag var extra söt när jag inte kunde prata :P haha, är min röst så iriterande i vanliga fall?
Nåväl, barnen vaknade vid 10. Pigga, och kändes som om de faktiskt börjar bli friska nu. Vi blev verkligen riktigt risiga allihopa. På samma gång. Vid 13-snåret kom mina föräldrar och hämtade en last med flyttkartonger. Speedade på lite. Och fick ihop ett gäng mer lådor. Har ju inte orkat i veckan, varit så risig. Och jag känner nu med att det var tufft. Ont i ryggen och i halsen. Men men. Efter att de lämnat av lådorna så kom de tillbaka och hämtade barnen. Vilket de uppskattade, de tycker också det är skönt att göra något annat. Speciellt efter en vecka som denna, när vi bara varit hemma.
När jag packade kartongerna, med mina saker. Som mestadels består av böcker. Så känner jag både mig sorgsen och lättad på samma gång. Jag packar ner 7 år av mitt liv, ett liv jag haft med honom. Mannen jag trodde var den jag skulle dela resten av mitt liv med. Det är känslor som är svåra att förklara. Alla drömmar packar jag ner i lådorna, alla mina planer för framtiden. Nu får de ligga i lådor i något år, innan jag kan starta om på nytt. Jag hittar saker jag undrat var de har varit, jag inser att jag har alldeles för många handväskor. Jag har nog köpt en handväska i hela mitt liv. Syrran, du har gjort mig till en handväskdåre med den här mängden väskor :O . Blir nog en separat flyttkartong bara till dem.
Trodde inte jag hade så mycket saker. Men nu blir det nedpackat. Bit för bit. Tar det sista imorgon. Och sen så är det bara för mig att gå härifrån om det skulle bli problem. 1 mars börjar min vecka med barnen ändå så oavsett vad så blir det nog en bra, lugn start.
Ha de så gott bloggläsare
xoxo
Nåväl, barnen vaknade vid 10. Pigga, och kändes som om de faktiskt börjar bli friska nu. Vi blev verkligen riktigt risiga allihopa. På samma gång. Vid 13-snåret kom mina föräldrar och hämtade en last med flyttkartonger. Speedade på lite. Och fick ihop ett gäng mer lådor. Har ju inte orkat i veckan, varit så risig. Och jag känner nu med att det var tufft. Ont i ryggen och i halsen. Men men. Efter att de lämnat av lådorna så kom de tillbaka och hämtade barnen. Vilket de uppskattade, de tycker också det är skönt att göra något annat. Speciellt efter en vecka som denna, när vi bara varit hemma.
När jag packade kartongerna, med mina saker. Som mestadels består av böcker. Så känner jag både mig sorgsen och lättad på samma gång. Jag packar ner 7 år av mitt liv, ett liv jag haft med honom. Mannen jag trodde var den jag skulle dela resten av mitt liv med. Det är känslor som är svåra att förklara. Alla drömmar packar jag ner i lådorna, alla mina planer för framtiden. Nu får de ligga i lådor i något år, innan jag kan starta om på nytt. Jag hittar saker jag undrat var de har varit, jag inser att jag har alldeles för många handväskor. Jag har nog köpt en handväska i hela mitt liv. Syrran, du har gjort mig till en handväskdåre med den här mängden väskor :O . Blir nog en separat flyttkartong bara till dem.
Trodde inte jag hade så mycket saker. Men nu blir det nedpackat. Bit för bit. Tar det sista imorgon. Och sen så är det bara för mig att gå härifrån om det skulle bli problem. 1 mars börjar min vecka med barnen ändå så oavsett vad så blir det nog en bra, lugn start.
Ha de så gott bloggläsare
xoxo