Och så levde de lyckliga
"Michelle ryckte åt sig anteckningsboken som innehöll årets planering och Att Göra-listor och slog upp rubriken Långsiktiga Mål.
Ta ut skilsmässa.
Pennan hejdade sig mitt i det första T:et. Harveys ansikte dök upp för hennes inre syn. En vacker karl - till det yttre - med höga kindben, bred mun och ljust hår. Men ögonen var små och kalla, speglade hans småaktiga, kalla själ. Ändå var det tydligen bara hon som såg det. Alla andra tog honom för den charmerande, underhållande, glade och generöse man han satsade på att vara. Småaktigheten och kylan reserverade han åt henne, hustrun."
Ta ut skilsmässa.
Pennan hejdade sig mitt i det första T:et. Harveys ansikte dök upp för hennes inre syn. En vacker karl - till det yttre - med höga kindben, bred mun och ljust hår. Men ögonen var små och kalla, speglade hans småaktiga, kalla själ. Ändå var det tydligen bara hon som såg det. Alla andra tog honom för den charmerande, underhållande, glade och generöse man han satsade på att vara. Småaktigheten och kylan reserverade han åt henne, hustrun."
Detta är ett stycke ur boken Och så levde de lyckliga, ett stycke som först idag verkligen grep tag i mig. Jag kände hur tårarna kom fram och stängde ihop boken.
Ännu en kväll med elaka ord och förolämpningar, "du är inget annat än en billig hora". Jag försöker att inte ta åt mig, jag försöker att bara skaka av mig det. Men det gör så ont. Nu så får jag inte längre behålla efternamnet som mina barn har, jag vill egentligen inte ha kvar det, så det är blandade känslor. Men jag vill heta samma namn som mina barn. Jag vill att de ska känna att vi hör ihop på något sätt. När jag sa att jag gärna bytte efternamn, om barnen också fick göra det, så undrade han ifall jag ville göra barnen till "bastarder".
Jag förstår inte hur jag kunnat stanna så länge som jag gjort. Jag är rädd, och har alltid varit rädd. Jag har fått höra att ingen annan vill ha mig, att jag är värdelös, dum i huvudet. Jag känner mig misslyckad, så enkelt är det.
En vacker karl - till det yttre - med höga kindben, bred mun och mörkt hår. Men ögonen var små och kalla, speglade hans småaktiga, kalla själ.
Även om jag kommer härifrån så har jag sabbat mitt liv. Jag har förstört drömmen om att bo på en vacker gård med en make jag älskar, med våra två barn vi avgudar. Jag kommer alltid att vara Serice, 24 årig frånskild, 2 barnsmamma. Jag kommer aldrig få uppleva min barndomsdröm. Jag kommer aldrig få det bröllopet jag drömt om, för aldrig att jag någonsin kommer våga gifta mig igen. Jag kommer aldrig kunna lita på någon igen, tillräckligt för att öppna mig.
Jag försöker vara stark, jag försöker tänka positivt. Men det är jävligt svårt. Och ingen jag känner kan säga, jag förstår vad du går igenom. För ingen jag känner har gått igenom detta.
Ännu en kväll med elaka ord och förolämpningar, "du är inget annat än en billig hora". Jag försöker att inte ta åt mig, jag försöker att bara skaka av mig det. Men det gör så ont. Nu så får jag inte längre behålla efternamnet som mina barn har, jag vill egentligen inte ha kvar det, så det är blandade känslor. Men jag vill heta samma namn som mina barn. Jag vill att de ska känna att vi hör ihop på något sätt. När jag sa att jag gärna bytte efternamn, om barnen också fick göra det, så undrade han ifall jag ville göra barnen till "bastarder".
Jag förstår inte hur jag kunnat stanna så länge som jag gjort. Jag är rädd, och har alltid varit rädd. Jag har fått höra att ingen annan vill ha mig, att jag är värdelös, dum i huvudet. Jag känner mig misslyckad, så enkelt är det.
En vacker karl - till det yttre - med höga kindben, bred mun och mörkt hår. Men ögonen var små och kalla, speglade hans småaktiga, kalla själ.
Även om jag kommer härifrån så har jag sabbat mitt liv. Jag har förstört drömmen om att bo på en vacker gård med en make jag älskar, med våra två barn vi avgudar. Jag kommer alltid att vara Serice, 24 årig frånskild, 2 barnsmamma. Jag kommer aldrig få uppleva min barndomsdröm. Jag kommer aldrig få det bröllopet jag drömt om, för aldrig att jag någonsin kommer våga gifta mig igen. Jag kommer aldrig kunna lita på någon igen, tillräckligt för att öppna mig.
Jag försöker vara stark, jag försöker tänka positivt. Men det är jävligt svårt. Och ingen jag känner kan säga, jag förstår vad du går igenom. För ingen jag känner har gått igenom detta.
Nu ska jag gå och lägga mig, lyckades äntligen lägga lillan som sovit stora delar av dagen och därför var lite piggare nu sent på kvällen. Så utgår jag från att dagen imorgon kommer gå åt skogen också, så behöver jag inte bli besviken.
Kram på er, xoxo
Kram på er, xoxo
skriven
Jag älskar dig systeryster 💖