All or Nothing
I söndags så flyttade jag. Det var mycket känslor, och det är fortfarande mycket känslor runt alltihopa. Men för varje dag så känns det lättare att bära. Jag gråter fortfarande i tid och otid, det är tungt. 7 år med en och samma person, och nu så är det slut. det är en lång tid. lite mer än en tredjedel av mitt liv har jag levt med en person, som jag numer bara kommer ha vanlig föräldrakontakt med.
Har börjat få ordning på mina saker, kläder framför allt. I övrigt så är det bara laptopen jag har uppe, den enda personliga tillhörigheten som jag inte packade ner.
Hoppas nu på att jag får jobba massor framöver, det är skönt, slippa vara hemma och tänka. Få göra något jag faktiskt tycker är kul. Har planerat in en del kul framöver, så det är också positivt. Nu hoppas jag att stressen ska släppa, så att jag får vara frisk. Och även barnen. Nu är den lätta biten, nästa vecka så kommer jag inte ens ha mina småfisar. Och OJ vad det känns motigt, även om jag inte försöker tänka på det. Njuta för stunden. För varje dag kommer ja ett steg närmre den där dagen, dagen då de kommer vara borta från mig en hel vecka. Jag har varit utan båda mina barn 3 nätter totalt, annars har de turats om att åka på äventyr.
Tänkte mest slänga upp ett litet inlägg så att ni vet att jag lever ;)